6 november 2016

Aldrig mera alkohol?

I och med att jag går på Isotretinoin-kuren får jag inte dricka alkohol. Jag drack alkohol nästan varje veckoslut hela sommaren. Alkoholen fick mig att glömma allt dåligt som hände runt omkring mig. Jag kunde slappna av, ha kul och inte tänka på någonting annat än vad som hände just där och nu.
Att avstå från alkohol var väldigt väldigt svårt de första veckorna.
Jag började ju kuren då jag började i Åbo Akademi. Det var många fester och många tillfällen då jag måste tacka nej till alkoholen. Jag fick många förvånade blickar och många frågor om varför jag inte dricker. Jag blev kanske till och med lite nedvärderad. Hur kan man tacka nej till alkohol liksom? Jag kände mig även lite utanför. Jag kan ju inte släppa loss och bjuda på mig själv på samma sätt som alla andra gör, vilket är ganska tråkigt.
Men är det faktiskt en dålig sak att tacka nej till alkohol? Är vårt samhälle så alkoholcentrerat att de som inte dricker anses vara konstiga och "onormala"?
Jag drack alkohol för första gången då jag var 16. Festandet började då jag var 17 så det är knappa två år sedan. Då var jag "gammal". De flesta i min klass hade börjat dricka alkohol flera år innan dess.
Nu har jag klarat mig utan alkohol i cirka 10 veckor. Det är fortfarande svårt, men då jag påminner mig själv om varför jag måste avstå så är det så värt det.
Jag är den som dansar hela natten trots att jag inte dricker alkohol. Jag är den som skriksjunger till gamla favoritlåtar trots att jag inte dricker alkohol. Jag är den som gör spontana (läs: dumma) beslut trots att jag inte dricker alkohol. Jag är den som är lika trött som alla andra dagen efter trots att jag inte dricker alkohol. Jag är densamma, påverkad eller inte. Eller jag måste nog erkänna att jag är snäppet mer idiotisk och pinsam då jag är full, haha.


Här smakade vi (underåriga gymnasister) på olika sorters alkoholdrycker på Calvados-farmen i Frankrike april 2015

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar