Det var några veckor sedan sist. Jag lovade er att jag skulle komma tillbaka när jag mår bra, Jag mår ännu inte bra men bättre och jag kan inte hålla fingrarna borta från bloggen längre.
Jag har flera gånger velat börja blogga igen, för att jag uttrycker mina känslor bäst genom att skriva av mig, men jag har försökt hålla mig för att jag vill inte såra någon genom att skriva ut mina känslor. Jag kan bara säga att just nu är alla känslor en enda röra i mitt huvud. Ändå känns det som om det äntligen börjar klarna upp vad jag vill, vad jag förtjänar och vad jag är värd.
Efter förra inlägget har jag fått höra en hel del "dålig" feedback. Jag har hört att jag måste söka hjälp och att jag är sjuk i huvudet. Jag har hört att jag är svag. Men jag vet allt det där, jag känner mig själv.
Jag medger att jag gick lite över gränsen med det inlägget, men när jag satt och skrev det inlägget kändes det rätt. Det var exakt vad jag kände då jag mådde som sämst.
Jag har haft riktigt dåliga dagar men jag har också haft några riktigt bra dagar. Jag har varit borta från jobbet ett par dagar då jag mått som sämst. Det är verkligen synd att jag har satt ner så mycket tid och tårar på det här den här sommaren. Jag önskade att min sista sommar här skulle bli den bästa sommaren i mitt liv. Tyvärr får man inte alltid vad man önskar.
Trots att jag mestadels mått dåligt den här sommaren har jag lärt mig en hel del. Jag har lärt mig att mina vänner verkligen betyder allt för mig, jag har lärt mig att människor förändras (även jag gör det) och jag har faktiskt varit med om situationer som fått mig att tänka: "Jag borde bli heltidsfeminist", haha.
Jag har flera gånger velat börja blogga igen, för att jag uttrycker mina känslor bäst genom att skriva av mig, men jag har försökt hålla mig för att jag vill inte såra någon genom att skriva ut mina känslor. Jag kan bara säga att just nu är alla känslor en enda röra i mitt huvud. Ändå känns det som om det äntligen börjar klarna upp vad jag vill, vad jag förtjänar och vad jag är värd.
Efter förra inlägget har jag fått höra en hel del "dålig" feedback. Jag har hört att jag måste söka hjälp och att jag är sjuk i huvudet. Jag har hört att jag är svag. Men jag vet allt det där, jag känner mig själv.
Jag medger att jag gick lite över gränsen med det inlägget, men när jag satt och skrev det inlägget kändes det rätt. Det var exakt vad jag kände då jag mådde som sämst.
Jag har haft riktigt dåliga dagar men jag har också haft några riktigt bra dagar. Jag har varit borta från jobbet ett par dagar då jag mått som sämst. Det är verkligen synd att jag har satt ner så mycket tid och tårar på det här den här sommaren. Jag önskade att min sista sommar här skulle bli den bästa sommaren i mitt liv. Tyvärr får man inte alltid vad man önskar.
Trots att jag mestadels mått dåligt den här sommaren har jag lärt mig en hel del. Jag har lärt mig att mina vänner verkligen betyder allt för mig, jag har lärt mig att människor förändras (även jag gör det) och jag har faktiskt varit med om situationer som fått mig att tänka: "Jag borde bli heltidsfeminist", haha.
Medan bloggen har stått tom har jag hunnit göra en hel del, Jag har jobbat fulla veckor och har bara ett par jobbdagar kvar, jag har varit på fester och utekvällar, jag har träffat mina vänner, jag har "fått" tillbaka en barndomsvän som har hjälpt mig så mycket, jag har tagit årets första och sista dopp, jag har varit på lägenhetsvisningar i Åbo, jag har fått en lägenhet i Åbo (!!), jag har shoppat en hel del och det har skett framsteg på hudfronten (mer om det i mitt nästa akneinlägg).
Om mindre än ett par veckor bor jag 120 km "hemifrån". Jag flyttar till Åbo. Just nu känns det rätt, det känns som om det är precis vad jag behöver. En ny start. Ett nytt liv. Ett liv med fler möjligheter, chanser och risker. Jag kommer träffa en massa nya människor och få nya vänner och jag hoppas att jag hittar en person jag kan dela mitt liv med.
Visst kommer jag sakna lilla byn, men detta är inte ett hejdå. Jag kommer att komma hem ofta. Det vet jag.
Ni skall få följa med då jag flyttar, då jag inreder min lägenhet, då jag börjar studera. Mitt studieliv i Åbo helt enkelt. Jag vet inte hur ofta jag kommer blogga varken nu eller när mina studier börjat, men det ser vi ju sen. Har jag något att skriva om så skriver jag.
Jag är väldigt exhalterad över de kommande veckorna och jag hoppas att ni också är det.
Under dessa veckor har jag tagit fram kameran två gånger, på mitt gudbarns dop och då jag fotade mina nya skor så ni får inga bilder idag.
Eftersom jag inte vet hur ofta jag kommer blogga kan ni ju följa mig på alla mina sociala medier, hehe. Jag uppdaterar dem dagligen.
Instagram: sandrawecks och ssandraspriva
Snapchat: sandrawecks
Vi hörs snart igen.
Om mindre än ett par veckor bor jag 120 km "hemifrån". Jag flyttar till Åbo. Just nu känns det rätt, det känns som om det är precis vad jag behöver. En ny start. Ett nytt liv. Ett liv med fler möjligheter, chanser och risker. Jag kommer träffa en massa nya människor och få nya vänner och jag hoppas att jag hittar en person jag kan dela mitt liv med.
Visst kommer jag sakna lilla byn, men detta är inte ett hejdå. Jag kommer att komma hem ofta. Det vet jag.
Ni skall få följa med då jag flyttar, då jag inreder min lägenhet, då jag börjar studera. Mitt studieliv i Åbo helt enkelt. Jag vet inte hur ofta jag kommer blogga varken nu eller när mina studier börjat, men det ser vi ju sen. Har jag något att skriva om så skriver jag.
Jag är väldigt exhalterad över de kommande veckorna och jag hoppas att ni också är det.
Under dessa veckor har jag tagit fram kameran två gånger, på mitt gudbarns dop och då jag fotade mina nya skor så ni får inga bilder idag.
Eftersom jag inte vet hur ofta jag kommer blogga kan ni ju följa mig på alla mina sociala medier, hehe. Jag uppdaterar dem dagligen.
Instagram: sandrawecks och ssandraspriva
Snapchat: sandrawecks
Vi hörs snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar