Tack för dessa tre år Virkby Gymnasium

Imorgon tar jag studenten och därför tänkte jag berätta om mina tre år i Virkby Gymnasium.

Vi börjar från början...

Jag sökte in till Virkby Gymnasium för att jag inte var redo att byta skola helt och hållet. Mina vänner sökte också in och det var någonting som kändes tryggt - att ha vännerna nära. Dessutom hade jag ingen aning om vad jag ville göra och en gymnasieutbildning är alltid bra att ha i fickan.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig för jag visste att det skulle bli tungt (jag var ju aldrig en 10:ans elev) men jag visste också att det skulle bli de tre bästa åren i mitt liv - och det blev det.

Jag funderade inte ens på att söka till något annat "större och bättre" gymnasium. Lilla Virkby Gymnasium var en självklarhet för mig. Visst har jag ångrat det ibland. Det har funnits dagar som jag har hatat det lilla gymnasiet och det har funnits dagar som jag älskat det.

Första året var nog det tuffaste året. Mitt schema bestod av många 8-16-dagar och allting var nytt. Inget var som i högstadiet och det blev vi påminda om stup i kvarten.

Det första året lärde jag känna min "nya" klass. Klassen bestod ju av gamla klasskamrater så jag visste ju vem alla var.

På våren på 1:an gjorde jag dessutom någonting jag aldrig gjort förut. Jag och många andra från klassen reste till England och där bodde vi i värdfamiljer under en veckas tid. Det var nog en av de tuffaste sakerna jag gjort. Jag kommer ihåg hur nervös jag var inför den resan.

Exeter

Det andra året bestod av en massa skoj. Det började ordnas fester och vi blev ett gäng på 11 personer som firade nästan allt man kunde fira. Nyår, vappen, midsommar och en hel del födelsedagar.

Våren drog igång med Gamlas Dans. Jag var inte med och dansade men jag skötte en massa annat som måste skötas inför den dagen.

Senare på våren skrev jag mitt första studentprov och det gick ju sådär. Jag var inte nöjd men inte missnöjd heller för det var ju mitt första studentprov. På tvåan hade jag höga förväntningar av mina studentprov men jag lärde mig att sänka dem när jag märkte hur svårt det är att få bra vitsord.

I april reste jag till Frankrike med nästan hela klassen och även till Lettland med några från Grön Flagg. Frankrike-resan var den bästa resan jag gjort och Lettland-resan gav mig väldigt mycket. Två väldigt lyckade resor med andra ord.

Paris

Riga

Trean drog igång med ännu mer födelsedagsfirande och många fester. Hösten bestod av studentskrivningar och fester och penkkis-planeringen drog igång.

Höstens studentskrivningar gick si så där, men jag var godkänd i religionen och det var jag glad över.

På hösten fick jag körkort och det användes varje dag på grund av mina få lektioner. Det kändes otroligt bra med ett körkort i fickan. Nu behövde jag aldrig mer vänta på bussen i flera timmar. Bussförbindelserna hemifrån till skolan och tillbaka var så dåliga de kunde bli. Vi Ingåbor led verkligen av det.

I januari ordnade vi en lyckad lärarmiddag. Som ni märker bestod gymnasietiden av en massa fester, men det hör väl lite till. Studielivet kopplas ofta ihop med fest och jag klagar inte.

Vårterminen var den bästa tiden i gymnasiet. Lektionerna slutade i januari och penkkisen närmade sig med stormsteg. Vi hade studentskrivningar och vi planerade penkkisen.

Penkkis-dagen var amazing. Vi fick väldigt mycket bra feedback om våran penkkis, både från lärare och elever. På kvällen åkte vi på abi-kryssning.

Våren gick åt till att skriva studentskrivningar och att jobba på sidan om det. Jag hade ett par väldigt stressiga månader tills skrivningarna var över i slutet av mars.

Dessa tre år öppnade mina ögon. Jag fick vänner för livet och även om det låter lite konstigt, hittade jag mig själv. Jag lärde mig vad jag är bra på och vad jag är dålig på. Jag lärde mig att vara mig själv och att vara nöjd över mig själv då jag gjort mitt bästa. Jag lärde mig att inte jämföra mig med andra.
Dessa tre år bestod av tårar, bråk, skratt och glada stunder. Jag har varit missnöjd över mina resultat och jag har varit nöjd med mina resultat. För en person som aldrig varit inställd på att gå gymnasiet tycker jag att jag klarade mig bra. Jag har alltid tyckt att jag har varit dålig i skolan, men det är jag inte. Jag är inte dålig i skolan. Jag har jämfört mig med personer som är bättre än mig så det är klart att jag känner mig dålig. Jag har lärt mig att hata studentexamensprov. Jag kan helt enkelt inte skriva studentexamensprov för att jag har ett dåligt minne. Tyvärr så baserar sig studentexamensproven på minnet och inte på kunskap som det borde. Jag har varit så missnöjd på det finska gymnasiesystemet att det inte går att få ut det med ord.

För att summera allt har gymnasietiden varit som en bergochdalbana.
Imorgon lämnar jag min trygghetszon. Det känns skönt att få testa på någonting nytt men samtidigt känns det nervöst att lämna lilla och trygga Virkby Gymnasium. Och för att inte glömma mina bästa vänner. Vad skulle jag ha gjort utan er?