För några dagar sedan hände något jag länge varit rädd för att skall hända. Min älskling Oskar (Mio) gick bort efter att ha kämpat med en cancerknöl i munnen i någon vecka. Kan inte förstå att han är borta. Han har alltid funnits här. Han var ju till och med äldre än jag. Han föddes år 1996 och jag 1997.
Han hade ju varit dålig ganska länge, men inte trodde jag att han var så dålig att detta skulle hända.
Jag tror han har det bättre och han levde ju ett jättebra och långt liv.
Han var en familjemedlem, en av oss och den första dagen var det jättesvårt att acceptera att han verkligen var borta. Nu har det dock gått några dagar och jag börjar redan bli van med tanken att han inte finns här bland oss utan uppe i himlen.
Han hade ju varit dålig ganska länge, men inte trodde jag att han var så dålig att detta skulle hända.
Jag tror han har det bättre och han levde ju ett jättebra och långt liv.
Han var en familjemedlem, en av oss och den första dagen var det jättesvårt att acceptera att han verkligen var borta. Nu har det dock gått några dagar och jag börjar redan bli van med tanken att han inte finns här bland oss utan uppe i himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar