Min akne historia del 2

Eftersom det förra akne-inlägget var en succé (enligt sidvyerna) fortsätter vi därifrån. Här kan ni läsa mitt förra akne-inlägg.

I december och januari åt jag slut kuren på Oricyclin. Jag började få tillbaka de stora finnarna redan i slutet av kuren. Jag blev antagligen immun mot antibiotikan i medicinen.

Hela februari och halva mars fick min kropp och hud vila från piller och apotekskrämer. De stora röda finnarna var som sagt tillbaka och mitt självförtroende som just byggts upp rasade igen. Jag som just hade blivit någorlunda nöjd med min hy.

Den 8.2 besökte jag labbet för att ta blodprover och den 24.2 skulle jag besöka en hudläkare i Ekenäs. Tyvärr så blev min tid avbokad för andra gången.
Min hy var i det sämsta skicket den någonsin varit just kring det datumet då jag skulle besöka läkaren så att få beskedet att inte kunna åka dit var hemskt. Jag fick tillbaka min akne på ryggen, i nacken och till och med på bröstet där jag i princip aldrig haft orenheter. Jag grät och mitt hopp om en fin hy försvann åter igen. Ni som aldrig haft en medelsvår akne kan nog inte förstå mina känslor. Att inte vilja gå ut från huset, att inte vilja träffa människor och möta deras blickar, att inte vilja vistas i dagsljus, att inte vilja stå i fokus och att inte vilja se sig själv i spegeln var mina känslor i ett nötskal.

Jag hittade en ganska beskrivande mening på nätet. "Akne är förknippat med sänkt livskvalitet och sänkt stämningsläge och kan ha betydande psykosociala implikationer."

Efter över en månads besvär åkte jag till hudläkaren den 15.3. Där fick jag ett recept på en antibiotikamedicin som hette Lymecyclin Actavis (300mg kapslar) och ett recept på ett ytlig aknegel som hette Differin. Hudläkaren sade också att jag gärna fick beställa en tid till ungdomsmottagningen för att få p-piller.
Antibiotika botar inte akne men den gör aknen bättre för stunden. Inför studentdimissionen duger det för mig.
Differin gelet kostade en hel del och jag läste en massa dåliga recensioner om det på nätet så jag köpte det aldrig. Istället använde jag Acnatac och Basiron som hudläkaren även rekommenderade. Vi hade trots allt båda hemma i lådan.
Jag besökte ungdomsmottagningen den 17.3 och fick p-piller. Qlaira heter de och de skall hjälpa mot akne. De är av den dyrare sorten men de tre första månaderna fick jag gratis. P-piller botar ju inte heller aknen men på långsikt förbättrar den aknen.
Antibiotikan började jag med redan den 16:de mars och p-pillrena började jag äta vid min nästa mens.

Jag har precis ätit antibiotika i fyra veckor och so far kan man inte se en förbättring. Snarare en liten försämring, men tydligen är det normalt för huden att rensa ut all skit före den kan börja repa sig. Man kan vänta sig bättrande resultat efter två månaders användning.

Om dessa mediciner inte hjälper lovade min hudläkare mig den värsta/bästa medicinen man kan få mot akne. Nämligen Roaccutan/Isotretinoin.

I nästa inlägg hoppas jag att jag kan skriva glada nyheter. Bilder på min hy kommer senare.